Alaskan Malamute blev godkänd som ras i USA år 1935 men kan spåras mycket längre tillbaka. I mitten av 1700-talet blev hundarna uppköpta av draghundsförare, från inuiterna, och därefter påbörjades en avel för att få fram ännu kraftiga hundar. Det finns historier om hur kraftiga hundarna var i mitten av 1750-talet och många var imponerade av Alaskan Malamute världen över. Aveln ledde dock inte till att hundarna blev kraftigare utan istället blev de svagare och man försökt då istället att hitta den gamla hundstammen. Man använder sig fortfarande av Alaskan Malamute som draghund. Rasen har dock på grund av aveln fått ett flertal kända problem. Bland annat har de problem med höfterna, armbågarna, samt lider av en del ögonsjukdomar. Därför ska man vara försiktig och noggrann när man köper en valp av denna ras.

Alaskan Malamute är en flockhund och den är mycket vänlig mot människor. Detta är inte en hund som endast fäster sig vid en människa utan det är vanligt att den har flera människor som den tyr sig till. Det krävs att man har ett mycket konsekvent ledarskap över denna hund för annars är det lätt hänt att den bland annat blir dominant mot andra hundar. Denna hund är främst framavlad för att dra tungt och det är inte meningen att den ska kunna springa snabbt i grund och botten. Därför är den mer lämpad som draghund än som hund för snabb släde.

Det är vanligt att denna hund är grå och svart och det som främst skiljer den från den siberiska huskyn är att denna hund är kraftig. Siberian husky är istället snabbare. Det är även vanligare att Alaskan Malamute har bruna ögon istället för blåa som ofta den siberiska huskyn har. Många har en tendens att förväxla dessa två hundraser med varande då de är relativt lika.